konstigt det där ändå, att man kan känna sig så hemma i en stad man besöker för första gången och att det bara känns mer och mer rätt för varje gång man är där. och att man kan trivas och fungera så bra med en annan människa, ha så mycket gemensamt med en annan människa och inte behöva säga speciellt mycket utan att man förstår varandra ändå på något sätt. fin människa, fin vän, fin emma.

helgen har varit lika bra som alltid, om än lite lugnare, men det skiter jag fullständigt i. vi har vänt på dygnet, gått flera mil(kändes det som iallafall), druckit öl, rökt för många cigaretter, ätit alldeles alldeles för mycket godis och alldeles för lite mat. höll på att missa tåget hem till staden med problemen också. hann precis sätta mig på första bästa plats och sen körde tåget. livin on the edge. eller nåt. javatusan. 

imorgon träffar jag en jäkligt fin jag inte träffat på jäkligt länge. finns allt några få bra saker med den här staden ändå. 

godnatt.